Grundläggande källor för släktforskning

Grundläggande källor för släktforskning är, vid sidan av kyrkböckerna, även mantalslängderna och olika skattelängder. Med hjälp av mantalslängder och äldre räkenskapslängder kan man nå så långt tillbaka som 1500-talet. På den här sidan ger vi en kort presentation av grundläggande släktforskningskällor som det är bra att känna till redan när man börjar släktforska. Kyrkböckerna presenteras på en egen faktasida.

Mantalslängder

Mantalslängderna är förteckningar över befolkningen och fastigheterna i en socken eller kommun. De upprättades årligen vid mantalsskrivningen. Serierna av mantalslängder, sammanställda länsvis, börjar från 1634 eller senare. Mantalspenningarna, som grundade sig på den kvarntull som infördes 1625, skulle ursprungligen vara en tillfällig skatt, men de uppbars ända till 1924. Även efter det upprättades mantalslängder som förteckningar över befolkningen och fastigheterna. De årliga mantalsskrivningarna upphörde 1990 och mantalslängderna slopades 1993.

De äldsta mantalslängderna kan ha ett ganska kortfattat innehåll - ibland bara husbondens namn och ställning samt antalet skattskyldiga. Senare blev längderna mer fullständiga, i synnerhet när också de som var befriade från skatt inkluderades. I senare mantalslängder finns i allmänhet information om bland annat namn, yrke, födelseår och boningsort. Uppgifterna i mantalslängderna presenteras per fastighet.

För släktforskaren är mantalslängderna en viktig källa, för de kan ersätta förstörda kyrkböcker, de ger information om tiden före kyrkböckerna och de kan komplettera uppgifterna i kyrkböckerna. Största delen av mantalslängderna finns digitaliserade fram till år 1920 och de är fritt tillgängliga i Riksarkivets Digitalarkiv. Under 100 år gamla mantalslängder kan studeras vid Riksarkivets enheter med användningstillstånd. Mer information om mantalslängder finns i Arkivens Portti.

Domböcker

Med domböcker avses häradsrättens protokoll från 1500-talet till mitten av 1800-talet, varefter de i allmänhet kallas rätts- eller tingsrättsprotokoll. Till domböckerna räknas också protokoll från rådstugu- och kämnärsrätten samt från lagmansrätten under samma period. Den lägsta rättsinstansen på landsbygden var häradsrätten och i städerna rådstugurätten, och de var verksamma ända till tingsrättsreformen 1993.

Domböckerna innehåller tre slags rättsfall: administrativa mål, tviste- och civilmål samt brottmål. I början var tinget den förvaltningsinstitution där kronan avkunnade sina beslut och krav, men senare tog andra instanser hand om de administrativa målen. Tviste- och civilmålen omfattade till exempel jorddelning, arvsmål och skulder. Den tredje huvudgruppen utgjordes av brottmål: såväl egendoms- och våldsbrott som sedlighetsbrott. Sedan 1700-talet har domböckerna indelats i två delar: egentliga mål, dvs. tviste- och brottmål, samt anmälningsärenden, dvs. lagfarter, inteckningar, förmynderskap och äktenskapsförord.

Tack vare det mångsidiga innehållet och framställningssättet är domböckerna en givande källserie inte bara för historieforskningen utan även för släktforskningen. De renoverade domböckerna från 1623 framåt förvaras i Riksarkivet i Helsingfors och de ursprungliga konceptdomböckerna i underrätternas egna arkiv vid Riksarkivets olika enheter.

Sökningar i domböckerna görs i nättjänsten Astia, där det finns registeruppgifter för allt material som förvaras i Riksarkivet. Vilken domsaga respektive socken tillhörde framgår i ett separat register. De digitaliserade domböckerna kan studeras i Riksarkivets Digitalarkiv, och i Riksarkivets dombokssöktjänst kan man söka i innehållet i domböcker från 1800-talet, med textigenkänning. Mer information om domböckerna finns i Arkivens Portti.

Länsräkenskaperna

Det svenska rikets förvaltning reformerades i början av 1600-talet, varmed riket småningom indelades i län. Länsförvaltningen fastställdes i regeringsformen 1634. Vid landskontoren uppgjordes årligen räkenskaper för hela länet i två exemplar, av vilka det ena sändes till kammarkollegiet i Stockholm för granskning och det andra förvarades i länsstyrelsens arkiv. Denna praxis fortgick ända till den finländska kejsartidens början.

Räkenskapshandlingarna från den svenska tiden, vilka senare överlämnats till Finland, är ordnade i två delar: fogderäkenskaperna eller den äldre räkenskapsserien (1537-1634) och länsräkenskaperna eller den yngre räkenskapsserien (1635-1808). På 1800-talet ordnades länsräkenskapernas handlingar kronologiskt i nummerordning och de innehåller räkenskapshandlingen, jordeboken och verifikationsboken och från och med mitten av 1700-talet mantalslängden.

Länsräkenskaperna är en viktig källa för forskning om den svenska tiden och materialet är centralt när man vill forska om de ekonomiska förhållandena, bosättningen och de sociala förhållandena. För släktforskningen är de en viktig källa i fråga om 1600-talet, innan den kyrkliga folkbokföringen inleddes. I länsräkenskapernas specialräkning kan man hitta mycket intressanta uppgifter; till exempel i bevillningslängden för beskattning av lyxvaror kan man hitta information om att en förfader använde snus. Länsräkenskapernas handlingar har digitaliserats och kan studeras länsvis i Riksarkivets Digitalarkiv.

Fogderäkenskaperna

Det svenska rikets förvaltning reformerades och effektiviserades under Gustav Vasas (1523-1560) tid. Kronans mål var att centralförvaltningen skulle känna till principerna för beskattningen i alla delar av riket och kunna övervaka fogdarnas skatteuppbörd och medelsanvändning. Därför tog det svenska riket i slutet av 1530-talet i bruk ett bokföringssystem enligt tyskt mönster med tillhörande räkenskapshandlingar.

Fogderäkenskaperna består av räkenskapshandlingar rörande Finland från åren 1537-1634. På 1800-talet ordnades de kronologiskt i nummerordning. Numren 1-483 består av handlingar av allmän natur som rör hela landet eller flera landskap, medan numren 484-6807 består av handlingar som rör landskapen och deras fögderier. Fogderäkenskaperna innehåller fögderiernas årliga räkenskaper samt verifikat. Förutom kvitton och brev finns bland annat jordeböcker, saköres-, tionde-, ödes-, kvarn-, boskaps- och utsädeslängder samt silverskattelängder från 1571.

Fogderäkenskaperna är i praktiken den enda mer omfattande källhelheten om finsk 1500-talshistoria. Fogderäkenskaperna är trots sin form rätt innehållsrika och kan användas som källa även vid släktforskning. De ger en mångsidigare historisk bild än ordet räkenskap låter förstå. Fogderäkenskaperna har digitaliserats i sin helhet och kan studeras fögderivis i Riksarkivets Digitalarkiv.

Övriga källor och arkiv

Utöver de ovannämnda källorna kan man använda sig av övrigt material som förvaras i arkiv och bibliotek. De arkiv och bibliotek som är viktigast för släktforskningen presenteras på en egen faktasida.