Sök i finska domböcker (Tuomiokirjahaku) är en av Riksarkivets nättjänster, där man bläddra i handskrivna domböcker från Finland och göra textsökningar i dem. Digitaliserade renoverade protokoll från häradsrätten och rådstuvurätten på 1800-talet har försetts med automatisk textigenkänning med hjälp av HTR-teknologi (handwritten text recognition) som utnyttjar kognitiv artificiell intelligens. Tack vare den går det att göra sökningar i texten.

Sökningar kan göras på enskilda ord eller ordkombinationer. I sökresultatet visas då alla de sidor där ordet eller orden förekommer. Vid frassökning använder man citattecken runt ordkombinationen, till exempel "Anna Eriksdotter". Då visas de sidor där orden förekommer efter varandra. Man kan begränsa sökningen eller sökresultaten enligt domkrets, domstol, dokumenttyp och tidpunkt. Det finns också en tredelad fonetisk sökning, som gör det möjligt att hitta det man söker trots att stavningen varierar. Noggrannare anvisningar om hur tjänsten används finns på dess instruktionssida.

Ingångssidan för Sök i finska domböcker

Hjälpmedel för tolkning av domböcker

På faktasidan Tuomiokunnat på Genealogiska Samfundet i Finlands webbplats finns ett register över vilken domkrets olika socknar tillhörde under åren 1623-1862. Som sökord i registret finns alla finska socknar som blivit självständiga före 1862 och de kapell som har hört till en annan domkrets än modersocknen. I registret ingår inte sådana fall där en enskild by i en socken eller ett kapell har hört till en annan domkrets än huvuddelen av socknen eller kapellet. För att ta reda på domkretsarnas senare gränser kan man ta hjälp av kartorna över domkretsarnas gränser åren 1800, 1820, 1840, 1860, 1880 och 1900 i söktjänsten för finska domböcker och de tillhörande förklaringarna om ändringar i domkretsindelningen.

Dombokskartoteket (Tuokko) kan användas i Riksarkivets Astia-tjänst. Det är ett omfattande kartotek med cirka 1,5 miljoner kort som utgör ett register över renoverade domböcker från underrätterna på 1600-talet. Även om största delen av korten innehåller tematiskt indelade hänvisningar som närmast är till nytta för den akademiska historieforskningen, kan i synnerhet underserierna Henkilökortisto (med ståndspersoners namn) och Sukunimi-kortisto (med allmogens vedernamn och släktnamn) vara ett värdefullt hjälpmedel för den som forskar i domböcker från 1600-talet. Dombokskartoteket omfattar ändå bara en del av Finland (delar av östra och västra Finland samt norra Österbotten). Riksarkivet har därtill sammanställt ett motsvarande Dombokskartotek från Kexholms län med domböcker från 1600-talet.

I kartotekens hänvisningar refereras inte själva målen utan det finns endast hänvisningar till originalhandlingen. Hänvisningarna följer det numera slopade systemet med dombokssignum. Bokstavsförkortningarna beskrivs i bruksanvisningen för Riksarkivets Dombokskartotek (Tuokko). Eftersom domböckerna ofta har numrerats bara enligt blad (f = folio), betyder bokstaven v (verso) efter siffran bladets baksida, medan framsidan vid behov markeras med bokstaven r (recto).

Det ovannämnda dombokskartoteket från Kexholms län finns som sökdatabas även på FSHF:s webbplats, där man också hittar domboksdatabaserna Savon tuomiokirjatietokanta och Läntisen Suomen tuomiokirjatietokanta. De är motsvarande databaser med domböcker från svenska tiden för Savolax respektive västra Finland och man kan också bläddra i materialet enligt ort. De två förstnämnda har sammanställts av Varkauden Seudun Sukututkijat ry. Databaserna över Savolax och västra Finland kompletteras fortfarande, så de är inte fullständiga.

Sidor om rotesoldater

Att spåra rotesoldater i kyrkböckerna kan tidvis vara arbetsamt, men uppgifterna i soldatrullorna hittar man vanligen ganska lätt. Det finns redan webbplatser med uppgifter ur mönsterrullorna. Den mest omfattande av dem är Väinö Holopainens webbplats Savon rykmentti: Ruotujakoinen Savon jalkaväkirykmentti 1695-1809. Den innehåller uppgifter om alla soldater i det roteindelta infanteriregementet i Savolax och Nyslotts län, men också lönelistor, uppgifter från pensionskassan och i viss mån soldaternas personuppgifter ur kyrkböckerna. På Holopainens webbplats finns också en omfattande förteckning med länkar till motsvarande webbplatser. En motsvarande webbplats över rotesoldater i Kalajoki- och Pyhäjokiregionen är till exempel Ilpo Kojolas webbplats Kala- ja Pyhäjokilaaksojen ruotusotilaista ja varamiehistä Ruotsin vallan ajalta vuosilta 1733-1809.

Efter stora ofreden 1721 fick de illa sargade finska regementena omfattande kompletteringsmanskap från svenska truppförband. Tore Blomqvist har sammanställt ett kartotek över de omflyttade soldaterna. Där framgår soldatens namn och finska truppförband samt dennas tidigare svenska truppförband, om det är känt. Förteckningen Transport av manskap från svenska regementen till Finland 1721 finns tillgänglig i materialtjänsten SukuHaku.

I SukuHaku finns också mönsterrullor för de värvade trupperna under autonomins tid i bataljonerna i Heinola, Tavastehus, Kuopio, Åbo och Vasa samt i finska gardet, finska sjöekipaget och finska grenadjärskarpskyttebataljonen. Förteckningarna innehåller uppgifter från åren 1816-1879.

Generalregistret över bosättningen i Finland

Bosättningsuppgifter från fogde- och länsräkenskaperna i många - men inte närapå alla - finska socknar har införts i Generalregistret över bosättningen i Finland (Suomen asutuksen yleisluettelo, SAY). Registret är indelat enligt socken, och banden kan studeras via Riksarkivets Astia-tjänst. I Astia finns förteckningarna sockenvis i alfabetisk ordning, vanligen i ca 20 års perioder. Banden har oftast försetts med ett byregister, vilket underlättar sökningen betydligt.

På Riksarkivets webbplats finns också Generalregistret över bosättningen i Finland. En handledning (1975) i digitalt format. Boken är oumbärlig för den som använder registret, för den innehåller en förteckning över vilka kommuner (enligt kommunindelningen 1939) som ingår i projektet och vilka socknar de kan hittas under vid olika tidpunkter - förvaltningsområdenas gränser har ju förändrats med tiden. Generalregistret är en sekundärkälla som man bör förhålla sig tillräckligt kritisk till. Eftersom hemmansnamnen vanligen inte nämndes i skattelängderna före 1700-talet, innehåller registret en hel del slutsatser som bygger på jämförelse av handlingar, och dessa kan ibland vara felaktiga.

Gamla kartor

Största delen av de gamla kartorna över Finland finns i Riksarkivets, Nationalbibliotekets och Lantmäteriverkets arkiv. Det finns kartor också i arkiv och bibliotek i Sverige. I arkiven finns stora mängder kartor och det kan vara svårt att hitta en enskild karta. Man hittar vanligen inte kartorna om man söker på ortnamn eller platser. I arkivens söktjänster hittar man enklast gamla kartor över Finland om man känner till kartans exakta namn, kartografens namn och utgivningsåret.

På Lantmäteriverkets faktasida Finlands gamla kartor finns information om gamla finländska kartor samt kartlistor över till exempel generalkartor och topografiska kartor. Listorna kan laddas ner på den egna datorn. I Lantmäteriverkets nedladdningstjänst för gamla kartor finns general- och terrängkartor som publicerats före 1998.

Vanhat kartat innehåller över 10 000 gamla georefererade kartblad från nästan hela Finland från åren 1870-1997. Tjänsten administreras av Mikko Kutilainen. I tjänsten kan man bläddra bland kartorna eller göra sökningar med hjälp av ortnamn. Genom att justera opaciteten kan man jämföra de gamla kartorna med den nuvarande kartan.

Ingångssidan i tjänsten Vanhat kartat

I portalen Heikki Rantatupa historialliset kartat, som administreras av Jyväskylä universitet och fått sitt namn efter Finlands ledande expert på gamla kartor, finns cirka 5 800 kartor och 6 350 tillhörande kartbilder. Samlingen innehåller kartor från Finland från slutet av 1400-talet fram till 1930-talet, med betoning på kartor från 1600-1800-talet. Originalkartorna finns i regel i Riksarkivet i antingen Finland eller Sverige. Utöver kartor innehåller portalen också annat material med anknytning till kartor, såsom material som kompletterar kartforskningen och information om lantmäteriets utveckling på 1600- och 1700-talet

Hjälp vid forskning om adliga ätter

Project Runeberg som fokuserar på digitalisering av skandinavisk litteratur har också digitaliserat en del material som är av intresse för släktforskare. På webbplatsen finns till exempel Jully Ramsays klassiska uppslagsverk Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909), som till vissa delar fortfarande ger en gångbar presentation av finländska frälsesläkter. Verket finns också i Genealogiska Samfundets materialtjänst SukuHaku.

När man använder Ramsays verk bör man ändå komma ihåg att detaljerna ohjälpligt är föråldrade och innehåller en hel del bristfälliga och direkt felaktiga uppgifter. När man hänvisar till frälsesläkter bör man därför alltid vara noggrann med att ta del av den nyaste tryckta forskningen. Det gäller i allra högsta grad Gabriel Anreps omfattande adelsmatrikel Svenska adelns ättar-taflor (1858-1864), som nämligen baserar sig på ätternas egen uppfattning om sin härstamning och på klassisk riddarhusgenealogi, men inte uppfyller standarderna för modern kritisk släktforskning.

Aktuell allmän information om adeln i Finland och de introducerade ätterna och deras vapen hittas enklast på Riddarhusets egen webbplats. Där kan man också kontrollera hur varje släktnamn ska uttalas korrekt. Också Sveriges Riddarhus motsvarande webbplats innehåller en släkt- och vapendatabas samt de nyaste numren av dess medlemstidning Arte et Marte med släkthistoriska artiklar.